Sankt Johannes av Damaskus

Johannes av Damaskus brukar betraktas som den siste av de grekiska kyrkofäderna. Hans betydelse var inte som teologisk nytänkare, utan som sammanställare av den gällande uppfattningen. Ibland räknas han som föregångare till skolastiken, och hans verk De fide orthodoxa, som det första skolastiska arbetet. Som filosof har han också vunnit uppskattning inom islam. Med hans verk kom också de islamiska tankarna att presenteras för den kristna världen.

Hans mest kända alster är pege gnoseos (Visdomens fontän), vilket har kallats det första historiska försöket till en summa theologica. Verket är indelat i tre delar: Filosofiska kapitel (eller Dialektiken), Om kätteri, och En utförlig framställning och den ortodoxa tron. Den filosofiska delen tar upp samtidens logik, den ontologi som kan härledas till Aristoteles och behandlar Porphyrios. Den filosofiska delen motiveras av att den ger läsaren de akademiska förutsättningar som krävs för att begripa resonemanget hos de grekiska kyrkofäder som Johannes behandlar senare, i deras anföringar mot kätteri och deras teologi. Den sista delen i boken brukar anses vara den viktigaste, och har sedan hans tid blivit, och är fortfarande, ofta refererat i teologiska sammanhang som en auktoritet. Till skillnad från samtida och tidigare teologiska avhandlingar citeras inte bara de bibliska skrifterna, utan också kyrkofäderna, och därigenom skapade han den metod som skolastikerna senare skulle använda.

Johannes av Damaskus har också skrivit ett känt försvar av treenigheten, behandlat trons och inkarnationens mysterium, samt redogjort för den mer utbredda synen på jungfru Maria såsom Theotokos. Även i andra verk går han till angrepp mot monofysiterna, manikéerna och monotheliterna. I Sacra parallela redogör han för den kristna synen på överensstämmelsen mellan Gud, människan, dygder och synder. Från hans litterära produktion finns vidare ett antal predikningar bevarade, samt hymner.

Hans skrifter Tre försvarstal mot dem som förkastar de heliga bilderna och Den outgrundlige utkom 2008 resp. 2012, båda i svensk översättning av Olof Andrén.

Hymnerna är skrivna på jambisk trimeter. Hans betydelse för den östliga kyrkomusiken har jämförts med den Gregorius den store har haft för den västliga.

Källa: Wikipedia